zoolander
Forumsvar skapade
-
Svar till:
Men Shit…Nån som läst Jonas Eeks krigsdagbok ?
”Jabalaya 12:e Nisan 2003 eller 5763 (judisk tideräkning)
Äntligen en dag fylld av strid och omvändelse till sann kristendom! Kristi kärlek frodas och slår ut som prunkande blommor i den torra ökensanden! Jag och Jaques patrullerade längs en mindre å i närheten av Jabalya-lägret. Plötsligt noterade jag i vänster ögonvrå att ett antal fåglar hastigt lämnade ett lågt busksnår alldeles vid vattenkanten. Jag tecknade åt Jaques att han skulle avancera åt höger medan jag själv i så låg ställning jag förmådde sakta närmade mig buskaget. Efter några steg insåg jag att mina farhågor besannats. Någon hade gömt sig i snåret! Jag höjde mitt ständigt osäkrade vapen och riktade det mot buskaget. Jaques myndiga stämma fick de återstående fåglarna att lämna sina tillhåll bland snåren då han krävde identifiering. Med vapnen riktade mot det gemensamma målet stod vi sedan tysta och avvaktade. Omsluten av en ödesdiger tystnad, endast avbruten av mitt hjärtas rytmiska dunkande stod jag och betraktade det låga men drygt fem meter breda grenmuren.
Vi hade numera avancerat så vi stod vid varsin kortsida av buskaget. Försiktigt kikade jag över på andra sidan och fick syn på en skäggig arabisk man ungefär i samma ålder som jag själv. Hans beniga händer höll ett krampaktigt grepp om en kantstött Kalasjnikov. Blicken flackade fram och tillbaka och när den riktats mot min kortsida gav jag avanceringstecken till Jaques som smidigt hoppade fram med vapnet riktat mot fienden. Araben som blev överrumplad av Jaques hastiga framryckning hade inte en chans att värja sig mot min kraftiga spark över ländryggen. Med en duns föll han på mage och låg och kippade efter andan, när jag med hela min tyngd tryckte ned hans nacke på prokrustesbädden med mitt högra knä. Jaques sparkade undan hans vapen och tryckte pipan mot kombattantens bakhuvud. Efter några sekunder återfick han sin sinnesnärvaro och gjorde några tafatta försök att ta sig ur mitt järngrepp. Resolut lyfte jag upp honom och bar iväg honom mot åkanten. Araben fäktade livligt med sina smala armar när hans huvud pressades ned under vattenytan. Precis när hans krafter började avta drog jag upp huvudet igen och slet av honom hans kofia och slängde den i vattnet. Skräckslagen såg han sin palestinasjal flyta iväg framför ögonen innan hans huvud åter igen bryskt pressades ner under vattenytan. Och så höll det på ett bra tag, jag arbetade lugnt och metodiskt och slutade inte pressa ner huvudet på den allt svagare saracenen förrän hans lungor börjat fyllas med det dyiga åvattnet. Våldsamt kastades han tillbaka på stranden där han frustande och pustande hostade upp det brungrå sörjan. Efter ett par sekunder började hans blick att försvinna och svimmade av utmattning innan han brutalt väcktes till liv igen av stålhättan på Jaques kängor. När hans vettskrämda blick mötte min drabbades jag av en gränslös medkänsla och Kristi kärlek formligen genomträngde mitt inre när jag såg in i de skrämda bruna ögonen. Inte kunde jag bara skjuta denna soldat och lämna honom död på en sopbeströdd strandremsa?! Inte kunde jag låta denna stackars man gå ett öde i helvetet tillmötes?! Nej, den kristna kärleken tog överhand och försiktigt lyfte jag upp den ledlösa kroppen i famnen och vadade ut till mitten av ån. Jag tittade djupt in i mannens ögon och med min mildaste stämma frågade jag vrålande efter hans namn. Mannen som återfått sina krafter svarade med förvirrad stämma: ”Amir”.
Jag lyfte upp Amir över mitt huvud och stirrade upp i skyn och bad en kort bön om att Amir måste upptas i de godas skara innan jag försiktigt återigen sänkte mina armar. Med hans kropp fortfarande i min famn tog jag lite vatten i min kupade hand som jag försiktigt lät rinna över hans hjässa. ”Jag döper dig Amir i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn… I denna stund må du upptagas i den himmelska skaran och befrias från det muhammedanska mörkret och villfarelsen… Jag ber dig Jesus Kristus att förlåta denna syndare, vars synder tog på dig och dog för på Golgata. Jesus! Ännu en människa har vänt sitt ansikte mot dig! Återigen har Herren låtit sin blytunga näve krossat allahs ansikte!” Efter att jag räddat Amir från evig fördömelse genom det heligaste av alla sakrament, vadade jag åter in till stranden och lade försiktigt ned Amir, som satte sig upp och betraktade oss. ” Du är döpt! Du kommer inte att sluta i helvetet när du dör. Du är räddad!” Försiktigt nickade jag mot Jaques och som på en given signal höjde vi våra vapen och kramade avtryckarna.
Antal avlossade skott: 325
Dagens i huvudsak tränade muskelgrupper: lubrical, brachioradialis samt flexor digitorum superficials (då endast på den högra underarmen).
Stycken lästa och memorerade i Skriften: Gal. 3:27.
Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus (Gal 3:27),
Jonas Eek(c) SFFS 2004-03″
[/ QUOTE ]
helt jävla sinnessjukt.. vilka kristna fundamentalister!fan.. man blir ju lite rädd asså!
-
Svar till:
x 3[/ QUOTE ]
hahaha.. mr pille.. intet nytt på västfronten där inte.. hahaha.. hela kitesveriges slagpåse! -
hon fick en tjuuuga!
-
blev alla svart och vita eller? hehehe
-
Svar till:
.
[/ QUOTE ]fy fan va han va sexig.. e han från ryssland eller? vita och fina ben har han iaf!
-
asså så här va det..
dmi hade ju lovat att det skulle blåsa mellan 10-14 hela v. så vi lämnade alla stora kites hemma, pga det och vikten på planet.. men tyvärr så hade dmi som vanligt fel.. det blåste kanske max6 i två dagar och dom andra dagarna va det ehlt dött.. söder om sunny bitch fanns några schyssta secret spots.. dom tog ett tag att hitta dock.. där kan nog bli fina vågor när det blåser för vi fann stor potential på vissa ställen! -
och sen blev det ett abruppt avbrott på never ending charter 05!
over and out! -
fia hookar pålackår
-
oh yeah
-
hej.. fredde försöker hooka litta grabbar!
-
kuba from poland and heavy D fredde and his buttyboy!
-
heavy D fredde and his boys
-
crazy legs is dancing like crazy
-
4
resten är preskiberade! eller vad det heter! -
3
